Program | Materiella perspektiv på Astrid Lindgrens författarskap

Materiella perspektiv på Astrid Lindgrens författarskap

9.00-9.30 Välkommen

9.30 – 10.00 Sekreteraren som modernist: om stenografiska effekter hos Astrid Lindgren

Malin Nauwerck, forskare Svenska barnboksinstitutet, affilierad vid litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet

Astrid Lindgrens skrivmetod var att nedteckna och bearbeta råmanus genom stenografi, för att sedan själv skriva ut stenogrammen på maskin. I princip hela Lindgrens litterära produktion finns bevarad i cirka 670 stenogramblock i Astrid Lindgren-arkivet och på Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm.

Melins stenografi som är det system vilket Lindgren använde är en fonetiskt uppbyggd snabbskrift som till exempel tillåter användaren att skriva i ljud och fånga en tanke i flykten: på så sätt bär metoden att stenografera på en konstnärlig potential och har också använts av flera författare som Charles Dickens och Erich Kästner. Som praktik är dock stenografin främst förbunden med sekreteraren, protokollnotarien, kontoristen: en figur som förekommer i Lindgrens författarskap men också har en särskild litteraturvetenskaplig betydelse som medskapare och möjliggörare av litterära verk. Hos medieteoretikern Friedrich Kittler har stenografen och maskinskriverskan kommit att representera 1900-talets ”nedskrivningssystem” där den skrivande kvinnan blir en förlängning av det medium som villkorar hennes skapande. I det moderna mediesamhället gör det tillspetsat författaren till en skrivare, en kopist, en tjänsteman.

I denna presentation undersöker jag vad Lindgrens stenogramblock berättar om hur Lindgren använde rollen som sekreterare och stenograf i sitt konstnärliga skapande. Jag pekar på tre områden där den stenografiska effekten blir särskilt tydlig hos Lindgren: de muntliga aspekterna av hennes stilistik, de metafiktiva elementen av hennes litteratur, och inte minst den ljudets poetik som spelar en central roll i Lindgrens självframställning.

Referenser

Bak, Krzysztof. Genreekvilibristen Astrid Lindgren.” Studia Litteraria Universitatis Iagellonicae Cracoviensis 6 (2011): 7–28.

Bowles, Hugo. Dickens and the Stenographic Mind. Oxford: Oxford University Press, 2019. doi:10.1093/oso/9780198829072.001.0001.

10.05 – 10.35 ”Om jag finge ge dig ett par bryska råd….” Förlagsredaktör Astrid Lindgrens brev till John-Lennart Linder
 

Helene Ehriander, Linnéuniversitetet, professor i litteraturvetenskap
Nyckelord: Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, John-Lennart Linder

Astrid Lindgren arbetade som huvudredaktör på Rabén & Sjögren från 1946 till 1970 och ansvarade under denna tidsperiod för förlagets barnboksutgivning. Många av de författare som Astrid Lindgren var förläggare för på Rabén & Sjögren har vittnat om att de värderat hennes insatser som förlagsredaktör högt. Hon hade förmågan att läsa insända manus med ”dubbel blick”, författarens och förlagsredaktörens och hon hade dessutom en säker blick för hur barnböcker skulle skrivas för att uppskattas av barnläsarna. Under Astrid Lindgrens 25 år på förlaget utvecklades Rabén & Sjögren till att bli det främsta förlaget i Sverige på barnböcker och det var på detta förlag många av de mest framgångsrika barnboksförfattarna fick sina alster utgivna.

En av alla de författare Astrid Lindgren vägledde var John-Lennart Linder (1911-2009). På KB finns arkivet ”John-Lennart Linder: Brev från Astrid Lindgren (1955-1961)” där de brev Lindgren skrivit till Linder om hans manus och böcker finns bevarade. I min presentation (på svenska) kommer jag att utifrån dessa brev samt Pierre Bourdieus kultursociologiska teorier undersöka vilken roll Astrid Lindgren spelade för de böcker Linder fick utgivet på Rabén & Sjögren. Linder fick även böcker utgivna på flera svenska förlag från debuten 1945 med Nippes bravader på Lindqvists förlag. Han samarbetade med Ingrid (Vang-) Nyman som illustrerade flera av hans böcker på B. Wahlströms förlag och intressant i sammanhanget är också att Ilon Wikland gjorde illustrationer till ett par av hans böcker på Svensk Läraretidnings Förlag. På Rabén & Sjögren gav han ut barnboken Teaterbarnen (1951) samt tre ”flickböcker”: Och här kommer Gisela (1952), Katinka i träslottet (1956) och Katinkas bal (1958) (båda böckerna utgivna i en volym med titeln Katinka 1964). Linder var också verksam som översättare av böcker för unga läsare och på sikt är det min intention att sätta in även de böcker som utkommit på andra förlag än R&S i ett större barnlitterärt sammanhang.

Referenser

Arkiv Acc2021/75 John-Lennart Linder: Brev från Astrid Lindgren, KB

Bourdieu, Pierre (1993). Kultursociologiska texter. 4. uppl. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion

Ehriander, Helene. ”Astrid Lindgren och Rabén & Sjögren” i Samfundet De Nios Litterär kalender 2006
”Förlagsredaktör med näsa för barnböcker” i Tvärsnitt 4/2009

Ehriander, Helene. ”Tack snälla, rara Astrid. Förlagsredaktör Astrid Lindgrens korrespondens med Gunborg Wildh”, Speglingar av Småland / redaktörer: Inger Littberger Caisou-Rousseau, Maria Nilson och Carina Sjöholm, Isaberg, Hestra, 2009.

Ehriander, Helene. ”Astrid Lindgren – förlagsredaktör på Rabén & Sjögren” i Personhistorisk tidskrift 2010

Ehriander, Helene. ”AL and the Archives”, Vol 22, No 1 (2012): Special Issue: Children’s Literature Collections and Archives” i Explorations into Children's Literature.

Ehriander, Helene. ”Värden och värderingar hos förlagsredaktör Astrid Lindgren och Rabén & Sjögren förlag” i Värden och värderingar, red. Paul Tenngard och Sara
Kärrholm, Studentlitteratur: Lund 2012.

Ehriander, Helene. ”’Men mössan, mössan.’ Korrespondens mellan Astrid Lindgren och Kai Söderhjelm kring en Jukkasjärvimyssa”, Parnass, 2013.

Ehriander, Helene. ’Tigern i barnkammaren’ blev Barnen i djungeln: Astrid Lindgren som förlagsredaktör” Nya läsningar av Astrid Lindgrens författarskap, red. Helene Ehriander, Martin Hellström, Liber: Solna, 2015.

10.40  – 11.10 Flickan i spegeln: Representation och materialitet i Astrid Lindgrens och Ingrid Vang Nymans böcker om Pippi Långstrump

Elina Druker, professor i litteraturvetenskap, Stockholms universitet

Nyckelord: Astrid Lindgren, Ingrid Vang Nyman, Pippi Långstrump, illustrationskonst, metafiktion.

På titelsidan till Astrid Lindgrens och Ingrid Vang Nymans bilderbok Känner du Pippi Långstrump? (1947) avbildas Pippi liggande på golvet, med blicken vänd mot en liten rektangulär spegel framför henne. Ovanför henne komponeras bokens titel med färgglada bokstäver. Den dynamiska och utåtagerande karaktären framställs här som ovanligt orörlig och stilla, som om hon fortfarande väntade på att berättelsen ska inledas. Att Pippi betraktar sin egen spegelbild är intressant. Spegeln ramar in hennes ansikte, och det är via den som läsaren möter Pippis blick. Spegeln fungerar som en slags mise en abyme, en bild inom en bild, men skapar också ett porträtt av berättelsens huvudperson. Denna paratextuella vinjettbild om Pippi kan därmed även ses som ett sätt att undersöka bildens och det fiktiva verkets status och gränser i en metafiktiv tradition. Med utgångspunkt i teorier av konstvetaren Victor Stoichita och mediehistorikern Bernhard Siegert, kommer jag att diskutera hur Vang Nyman använder sig av inramningar, porträtt och konstverk i sina illustrationer till de olika böckerna om Pippi Långstrump. Jag är intresserad av hur dessa motiv fungerar som paratextuella och självreflektiva signaler och diskuterar hur Vang Nyman här anknyter till en konsthistorisk tradition. Gång på gång framhävs här bildernas beskaffenhet, deras ramar och materialitet, något som väcker frågor om bildskapande och -berättande men också om bokmediets materiella egenskaper, om representation och konst.

Referenser

Bernhard Siegert, Cultural Techniques. Grids, Filters, Doors, and Other Articulations of The Real, 2015.

Victor Stoichita, The Self-Aware Image. An Insight into Early Modern Meta-Painting, 1997.

11.20  – 11.45 Pippi ur ramen: från skiss till pärmbild

Lisa Källström, lektor i retorik, Lunds universitet

Nyckelord: Skiss, Ingrid Vang Nyman, Pippi Långstrump, den performativa blicken.

Pippi lutar sig ut ur en grön inramning på en skiss som Ingrid Vang Nyman tecknade till den första boken om Pippi. Vid en jämförelse med den pärmbild som trycktes kan skissens djupverkan överaska. Som man förväntar sig av den rebelliska figur som uppträder i boken, tycks Pippi dessutom ha rivit sönder den grön yta som likt en pappersridå skiljer henne från betraktaren. En förklaring till att skissen valdes bort kan ha varit den ovanligare bildkompositionen. Pippis tilltag att bryta fram ur bilden kan ha setts som alltför främmande och hotande för att tilltala publiken. Genom hennes uppfodrande blick och hennes rörelse ut ur bildytan blir betraktaren indragen i ett skeende där Pippis kroppsspråk understryker ”Här kommer en fullfjädrad rabulist! En revoltör!”

Skissen blir en utgångspunkt för en diskussion om materialitet både som ting – en skiss eller bok – och process (Bäni Rigler 2019; Giuriato 2020; Müller-Wille 2017). Vi kan tala om att Pippi inramas genom att hon som bokgestalt uppträder i en materiell kontext. Men inramning kan också förstås som en iscensättning i det offentliga rummet och därmed som en form av retorisk handling. Denna handling är dock inte bara något som påtvingas oss utan en uppmaning till att själv agera. Precis som omslaget ramar in och avgränsar texten, ramar vår förförståelse in vår blick och det påverkar vad vi kan få syn på. Mot bakgrund av vad jag i min avhandling Pippi mellan världar (2020) beskrev som kan vi tala om hur tolkningen tar fart och riktning med hjälp av inramningen. Den retoriska handlingen blir då att vända blicken och betrakta det välkända ur nya perspektiv

Referenser

•    Bäni Rigler, Petra. Bilderbuch – Lesebuch – Künstlerbuch. Elsa Beskows Ästhetik des Materiellen. Tübingen: Narr/Frank/Attempto 2019.
•    Giuriato, Davide. Grenzenlose Bestimmbarkeit. Kindheiten in der Literatur der Moderne. Zürich: Diaphanes 2020.
•    Källström, Lisa. Pippi mellan världar. En bildretorisk studie. Avhandling Lunds universitet: Lund 2020.
•    Müller-Wille, Klaus. Sezierte Bücher. Hans Christian Andersens Materialästhetik. Heidelberg: Wilhelm Fink 2017.

11.50  – 12.20 «Å oversette en klassiker»: Pippi enligt norska förlaget Cappelen Damme

Agnes-Margrethe Bjorvand, lektor vid Institutionen för nordiska och medievetenskaper, Universitetet i Agder

Nøkkelord: Pippi, oversettelse, förlaget Cappelen Damm

De tre bøkene om Pippi – Pippi Långstrump (1945), Pippi går ombord (1946) og Pippi i Söderhavet (1948) – ble første gang utgitt i Norge i 1946, 1947 og 1948. Bøkene ble da oversatt av Håkon Bjerre, pseudonym for forfatteren og forlagsmannen Hans Braarvig, og Ingrid Vang Nymans illustrasjoner ble erstattet med bilder laget av den norske bildekunstneren Alice Midelfart. I 1966 ble det utgitt en samleutgave med 24 av de 32 kapitlene i de tre Pippi-bøkene (sv. Boken om Pippi Långstrump, 1952). Denne antologien ble oversatt av Jo Tenfjord, og forlaget valgte nå å bruke Ingrid Vang Nymans originale illustrasjoner. I nesten 70 år levde disse to Pippi-oversettelsene side om side i Norge.

I forbindelse med 70-årsjubileet for den første Pippi-boken, ønsket Astrid Lindgrens norske forlag – Cappelen Damm – å utgi en nyoversettelse av de tre Pippi-bøkene, og jeg fikk oppdraget med å modernisere språket for dagens barn, samt ivareta Lindgrens originale tekst i større grad enn i de tidligere oversettelsene.

I dette paperet skal jeg diskutere hvorfor det var nødvendig å nyoversette Pippi-bøkene og på hvilken måte de nye oversettelsene er mer i tråd med Lindgrens originale verk. For selv om de norske oversettelsene hele tiden har vært nærmere de svenske originalbøkene enn for eksempel tyske og franske oversettelser, har norske barn helt fram til 2015 hatt tilgang på en litt annerledes og mer høflig og veltilpasset versjon av Pippi enn svenske barn.

Referenser

Gamle og nye Pippi-bøker (norske og svenske).

Bjorvand, Agnes-Margrethe. «Pippi Langstrømpe – etterord». I Astrid Lindgren og Ingrid Vang Nyman (1945/2015): Pippi Langstrømpe, s. 140–152. Oslo: Cappelen Damm, 2015.

Kvint, Kerstin. Astrid världen över. En selektiv bibliografi 1946–2002/Astrid worldwide. A selective bibliography 1946–2002. Stockholm: Kvints, 2002.

Surmatz, Astrid. Pippi Långstrump als Paradigma. Die deutsche Rezeption Astrid Lindgrens und ihr internationaler Kontext. Tübingen og Basel: A. Francke Verlag, 2005.

12.20 – 14.00 Lunch

14.00  – 14.30 The Book Pippi Longstocking in the GDR 1975 and 1988 - Possibilities and Limitations of Its Materiality

Lisa Källström, lecturer, Rhetoric, Department of Communication and Media, Lund University
Ines Soldwisch, senior lecturer, Heinrich-Heine-University, Düsseldorf

Keywords: children´s literature, German Democratic Republic, Pippi Longstocking, Materiality

The aim of this presentation is to examine the complex reception history of Astrid Lindgren's classic children's book “Pippi Longstocking” in the GDR based on the appearance and paper quality of the various editions. “Pippi Longstockning” was published in two different editions in 1975 and 1988 by the East Berlin Children's Book Publishing House (Kinderbuchverlag Berlin). The differences between the two GDR books, the BRD-license edition, and the Swedish original are interesting because they shed new light on the cultural recoding at work in the processes of transnational media exchange in the Baltic Sea Region.

Our interest in the material aspects of books has to do with a joint interest in defining concrete examples of how children’s books were modified in the totalitarian society of the GDR to promote its view on children and childhood. The question is: Why was the books about Pippi Longstocking published this way and not differently? How do both Eastern publications fit into the publishing practice? What was the texture of the books like? How did the print quality and the layout of the books relate to the economic power of the children's book publishing house? What were the possibilities and limitations for publication? Economic data of the GDR paper industry and the files on the approval of Astrid Lindgren's book will be evaluated.

References:

Roeder, Caroline: Phantastisches im Leseland, Die Entwicklung phantastischer Kinder- und Jugendliteratur der DDR – eine gattungsgeschichtliche Analyse. Frankfurt am Main: Peter Lang, 2006.

Steinlein, Rüdiger/Strobel, Heidi/Kramer, Thomas (Ed.): Handbuch zur Kinder- und Jugendliteratur DDR/SBZ 1945-1990. Stuttgart/Weimar: J. B. Metyler, 2006.

Sumatz, Astrid: Pippi Langstrumpf als Paradigma, Die deutsche Rezeption Astrid Lindgrens und ihr internationaler Kontext. Tübingen/Basel: Narr Verlag, 2005.

14.35 – 15.00 Astrid Lindgren’s Literary Worlds Through the Eyes of Polish Illustrators  

Anita Wincencjusz-Patyna, assistant professor at the Eugeniusz Geppert Academy of Art and Design in Wroclaw, Poland

Keyword: Polen, Illustration, Style

The paper aims at presenting and analysing numerous examples of illustrations to books written by Astrid Lindgren, translated and published in Poland since 1957 till now, executed by Polish artists. In the 1950s, 1960s and 1970s Lindgren’s books were published exclusively with illustrations created by the local graphic artists. In the decade of 1980s Swedish original illustrations (Ilon Wikland) were introduced for the first time to Polish readers. Beginning with the 1990s and until today original artwork has predominated the graphic layers of Lindgren’s books published in Poland mainly by Zakamarki Press and Nasza Księgarnia Publishing House. The circumstances that had an impact on Poland-based book publishing of foreign texts  in the period 1950s-1970s seems to be an intriguing issue on its own.  The popularity of some titles may be analysed in the reference to a required reading list in Polish elementary schools (Alla vi barn i Bullerbyn).

However, as an art historian I would like to focus on artistic merit of the discussed works, namely formal and style analyses of the illustrations to Astrid Lindgren’s books created by Hanna Czajkowska, Maria Orłowska-Gabryś, Zbigniew Piotrowski, Leonia Janecka, Juliusz Makowski, Marian Stachurski, and quite recently by Magdalena Kozieł-Nowak and Monika Pollak (2016, 2020). I would like to consider them in the context of general art tendencies of the second half of the 20th century. The rich variety of modi applied by artists active in the period of Polish School of Illustration, the wide range of their approaches: from painterly, colourful compositions to cartoon-like, black-and-white drawings, from lyrical images to humorous presentations, gives a great opportunity to have a closer look at the local graphic interpretation of the fascinating worlds created by Astrid Lindgren.     

15.00 – 15.30 Avslutande diskussion