Mediehistoria

Mediala aspekter är mycket aktuella inom både humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Historiska perspektiv är emellertid kraftigt eftersatta. Vår medialt omvälvande samtid öppnar för nya perspektiv på det förflutna, och mediernas historia gör vår egen belägenhet begripligare.

I mediehistoria läggs historiska perspektiv på mediala fenomen liksom mediala perspektiv på historien. Fältet ska ses i ljuset av den kulturteoretiska vändningen inom de historiska vetenskaperna, men söker även sitt ursprung i de frågor som genererats av vår samtids nya medier och diskussionerna kring dessa. Forskning inom ämnet syftar ytterst till att problematisera, nyansera och historisera även dessa.

Konvergens, intermedialitet, remediering, deltagande medieformer och systemaspekter hör inte endast vår egen tid till. Och med ett brett mediebegrepp inkluderas också en rad medieformer utöver de traditionella massmedierna – som arkiv, banderoller, cd-skivor, dagerrotyper, e-brev, flaggor... Till traditionellt studerade medieformer som tidningar och teve riktas nya frågor om tekniker och publiker, deltagande och makt, kultur och politik, gränser och materialitet, kön och etnicitet, tid och rum.

Pågående forskningsprojekt och avhandlingsarbeten ägnas bland annat hemmets administration, televisionsutbytet mellan Sverige och DDR under kalla kriget, 1970-talets tevedokumentärserie ”The World at War” som medialt assemblage, offentliga begravningar som mediehändelser, skandinavisk turism i det kommunistiska Europa, konst och kopieringspraktiker i det tidigmoderna Europa, medieforskning i det psykologiska försvaret under efterkrigstiden, spiritistiska nätverk vid sekelskiftet 1900, samt introduktionen av postorder som kommunikationssystem under tidigt 1900-tal.