Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar så lite skärmtid som möjligt för barn under fem år. Barn under två år ska helst inte exponeras för skärmar alls. Svenska Barnläkarföreningen upprepar WHO:s riktlinjer men tillåter korta videosamtal med mor- och farföräldrar.
Helena Sandberg är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet och med i Folkhälsomyndighetens expertgrupp som på uppdrag av regeringen tar fram rekommendationer om barns digitala medieanvändning. Hon tycker att det är orealistiskt att hänvisa till nolltolerans för skärmar i samhällen som präglas av digital medieteknologi.
– Hur är det tänkt att föräldrar ska utesluta skärmar i andras hem eller på offentliga platser som de små barnen tar del av? Det är nästan omöjligt, även i det egna hemmet. Dessutom skulle vi få den första generationen som inte exponerats för skärmar sedan teven fick sin naturliga plats i de svenska vardagsrummen i slutet av 1950-talet.
Den 15 februari publicerade Helena Sandberg, Ulrika Sjöberg vid Malmö universitet och Ebba Sundin vid Högskolan i Halmstad resultaten från en forskningsstudie om små barns digitala vardagsliv. Forskarna observerade och filmade 16 familjer med barn mellan sex veckor och drygt tre år, vissa med äldre syskon. I intervjuer resonerade föräldrarna kring familjens behov, hur de introducerar och begränsar skärmar för barnen och hur de yngsta barnen använder tekniken.
Föräldrarna vill vara restriktiva med barnens skärmtid och säger att de begränsar skärmaktiviteter, till stor del på grund av socialt stigma kring barns användning av digitala medier. Men forskarnas observationer visar att föräldrarna även uppmuntrar barnens teknologianvändning och att den är en viktig i del i vardagen.
– I dag är skärmar helt naturliga i ett modernt familjeliv och föräldrar tycker ofta att de och barnen har positiva upplevelser tillsammans genom tekniken. Skärmaktiviteter kan exempelvis vara väldigt användbara för social samvaro och lärande. Videosamtal med avlägsna släktingar kan bland annat bidra till barnets språkutveckling och upprätthålla en viktig och nära kontakt, säger Helena Sandberg.
Samtidigt är skärmarna källa till oro och skam hos föräldrarna. Rekommendationerna om nolltolerans och debatten om skärmtid ökar kraven på föräldraskapet och får många att ifrågasätta om de är bra föräldrar. Men de missar centrala aspekter genom att fokusera på tid vid skärm och inte innehållet, menar forskarna.
– Föräldrar efterfrågar riktlinjer men som rekommendationerna ser ut nu gör de mer skada än nytta. Istället för att fokusera på skärmtider eller skärmundvikande bör rekommendationerna uppmuntra till interaktion och medieanvändning under föräldrarnas vägledning för att bejaka utforskande och lärande, säger Helena Sandberg.
